När det inte når ögonen
Shit vilken jävla dag det här kommer bli, jag.. lant-lollan nr 1 ska på Oskarsgalan.. Ja det är ju inte Oskar som i Oscar utan en gala som Oskarshamn har för att lyfta fram företagare i stan med omnejd och gud vet vad.. Jag är faan inte ens insatt i vad galan står för ens 😂
Hur kommer det sig att jag ska dit då??
Det kom upp en tävling/nominering på jobbet att man kunde nominera till årets granne. Och jag nominerade världens finaste människa Inger, damen som går ut med min hund varje dag. Som ställer upp på alla i vått o tort, som jobbar så aktivt för Figeholm så man blir mörkrädd.
Och så blir Inger utvald till en av tre finalister 😃 Så jkäla roligt och coolt. Meeeen som straff att hon måste gå på galan och vara supernervör så tvingar hon med mig 😳🤣
Så i kväll åker långklänningen, lösfransar och resten av sminket på 😊
Annars då?!
Så mycket tankar och känslor. Upptäcker att när jag hamnar på kort.. Ja en o annan selfie vill man ju ta 🫠 Så når inte leendet man har på läpparna upp till ögonen längre. Jag är inte genuint glad längre. Vad faan är det då?!
De flesta tankarna handlar om Z:a. Är han rätt? Jag älskar honom verkligen så mycket men får jag det jag villa ha.
Jag saknar närhet så mycket. Jag saknar att ha någon som stöttar mig till 100%. Att ha någon som ser mig, kan kramar om mig när jag är som värst och säger att jag är det finaste de har.
Men jag har valt mannen som är såååå reserverad med sina känslor, släpper inte in någon. Och jag kan för det mesta hantera det men ärligt så saknar jag ju det som jag vill ha.
Men vi får nog helt enkelt se vad som händer..
Men nu ska jag städa lite och sen försöka sova någon/några timmar så jag orkar med kvällen. Usch, jag måste bara få påpeka att jag inte alls gillar att vistas i så stora folksamlingar längre.. urk.. Men det är bara att bita ihop och gör't.
Ha det bäst alla där ute!!
