Sam's Little Jack

Tja 😊

Vet egentligen inte vad jag ska skriva om nu heller, händer massor och ingenting.

Just nu är vi inne i en revision på jobbet och som vanligt jobbar jag i dag och det är lördag. Det är lugnt och då kom jag på att jag kan ge lite levnadstecken ifrån mig här på bloggen.

 

Det händer annars inte så mkt just nu.

Det största och jobbigaste är att mamma ligger på sjukhuset och är ganska så dålig. En urinvägsinfektion har gått knas så hon har fått sörre infektion som troligen lett till luninflamation. Hon har vätska i lungsäcken och lite i hjärtsäcken. Hon har legat på sjukhuset i 3 veckor och nu har hon även drenage ifrån lungsäcken där de i början tämde ur ca  liter / dygn. Nu är det nästan ingenting och förhoppningsvis kan de hitta ett penecillin som biter på skiten så att hon blir pigg och får koma hem snart. Hennes humör och vilja är inte på opp kan man säga. Hon är rädd, orolig, lite ångst och jag tror verkligen att hon tror att hon ska dö. Vilket hon skulle unna göra om de inte får stopp på infektionerna men nu får vi ju hopas att så inte blir fallet.

 

Pappa har oxå legat på sjukhuset ett tag, det pga att han inte åkt in i tid med sina njurstenar så han åkte på njurbäckeninflamation och blodförgiftning och så opererade de in ett rör mellan njure och urinblåsa då hans egna är helt täppt.

Men han är hemma igen, har käkat penicillin och är på bättringsvägen. Dock ska han operera sig igen snart så då får vi hålla tumarna för att det går vägen. Då ska de gå upp och ta bort alla stenar och fixa iordning allt där inne om jag har förstått det rätt.

 

Hästarna är det lugnt med, hinner inte med dem jus nu men annars så rider jag Skorpan en hel del då jag känner att fokus måste ligga på honom.

Men ibland funderar jag faktiskt på att sälja honom, bara ha Fronta och glida runt på. Bara ha en häst att lägga fokus på, tiden och orken finns inte och räcker inte riktigt till då man ska hålla igång 2 hästar och pyssla om den tredje.

Ja vi får se hur det blir, de är mina bebisar så känner liksom inte för att göra mig av med någon av dom. Ja Fronta komme jag ALDRIG att sälja så det är aldrig ett allternativ.

Skorpan blir  nog kvar han oxå, mina pojkar står mig så nära.

 

Simone går det kalas med, vissa dagar märks det att hon har varit med om tråkigheter. Hon är osäker, lite rädd och drar sig nästan undan.

Sen andra dagar så blommar hon ut och visar verkligen vilken fantastisk hund hon är.

Jag tror att den vovven jag kommer ha om 1 år komme rinte vara i närheten av vad hon är i dag. Jag hopas i alla fall det, jag vill verkligen att hon ska blomma ut och bli den fina underbara spraliga tös som jag får se glimtar av.

 

Katterna håller på att driva mig till vansinne 😂

Det börjar ju bli höst och de vet inte om de ska vara inne eller ute så det är ett JÄVLA rännande in och ut hela tiden, haha.. Sahara är värst, bslutsångest de lux. Savannah är lite lättare för hon går bara ut om solen skiner och det är någorlunda varmt ute. Jag skulle tror att hon flyttat in helt och hållt om bara 2 veckor, då får jag slänga ut henne om hon ska vädra fläsket lite, haha.

 

Och jag då.. Jo livet lunkar på.. Mr P och jag hörs fortfarade men vi träffas inte så mkt. Jag vet inte om det håller på att rinna ut i snaden eller vad som håller på att ända.

Jag tycker fortfarade om honom men jag är på min vakt. Just nu är min akänslor i farosonen och då bygger jag murar, vi får väl se om han kan riva ner dom igen eller om det är någon annan stackare som får ta till släggan.

 

Nä, dags att kolla om det kommit in något jobb till mig..