Inte så stark!!
Vilken jävla vecka det varit!!
Hur mkt som helst på jobbet, en svår utbildning på det som jag personligen hade höga krav att klara av då jag "behöver" den i min roll som gruppledare.
Sen mkt att styra upp med revisionen, galet mkt som inte är klart än o på måndag kommer folket.
Sen en CP-resa till Alvesta o hämta 2 hösilagebalar, hästtävling i går o sen grejen att jag tagit bort Pricken. Fattat inte hur många tårar man kan fälla över en kisse, men mina djur är mina familjemedlemmar.
Kontentan av denna jävla vecka är att jag somnade straxt efter 21 i går o sovit till ca 11 i dag.. O i dag bara gråter jag, är en enda röra.. Fick ångest när jag gick ut till bilen o vände o såg platsen där Pricken alltid ligger o sover på ute.. o nu kommer han aldrig mer ligga där. Åter igen blir jag fundersam på om jag tog bort honom för tidigt. Skulle jag tagit med honom hem en sväng, skulle han fått de sista sommardagarna till att ligga ute o sova.
Usch, nu trillar tårarna igen. Jag vet att jag gjorde rätt, jag ville inte att han skulle bli "sjuk" o lida. Ville inte se honom bli sämre, gudars vet hur ont han hade redan nu.
Men det hjälper inte så mkt i dag. Hela den här jävla veckan gör att jag inte orkar tackla sorgen i dag, så tårarna får falla.
Saknar P oxå, det hänger väl ihop. Är man nere över annat så blir våran situation jobbigare. Är så sjukt jobbigt att behöva vara stark jämt. Även jag är svag o ledsen, har mina demoner att slåss emot.
Men nu ska jag snyfta mig vidare genom denna dagen..
