Sam's Little Jack

Nu jävlar har jag hittat hit igen 🙂

Vet egentligen inte varför jag skriver men brukar alltid få behov att skriva då mycket stormar i min hjärna. Det blir lugnande liksom, hjälper mig att sortera tankarna. 

Men gaaaaalet mycket har väl hänt sen sist, jag vet inte ens när jag skrev sist.. glömde kolla här på bloggen oxå 😅

Ja hela värden är ju i kaos på grund av den här jävla pandemin av Covid-19, jag är så jävla trött på det o vill bara att folk ska hålla käften om det.

Ja det är farligt, man kan dö, man ska tänka sig för, hålla sig hemma o allt det där. Men ni har liksom tjatat om det i snart ett år, var enda jävla dag. HÅLL KÄFTEN om så bara för en dag. 

O hur i helvete kan människor vara så korkade att de inte tar detta på allvar, pratar om att regeringen inte gör sitt. Varför gör vi inte som andra länder o stänger ner helt!

Varför blir det inte lag på munskydd!

Stäng ner skolor!

Ja men hur skulle det vara om du som gnäller tar ditt ansvar.

Ta på dig det där munskyddet du vill ha lag på, ge faan i att gå ut o shoppa, strunta i dem där middagen med vänner o res för faan inte utomlands bara för att hyn är lite blek. 

Eller måste du ha en jävla lag för att göra rätt, tänka till. Eller vill du ha en lag så du kan tjata o gnälla om den då.

Skärpning!!!!

 

Så nu har vi nämnt det o nu släpper jag det 😁

 

Övrigt då?!?!

Hästarna!!!

Ja vilket jävla år. 

Bestämde mig efter mkt om o men förra vintern att lämna ut Skorpan på foder. Hittade en underbar tjej i Mönsterås o tror att Skorpan flyttade i februari.

Sen i slutet av april började helvetet.

Tjejen ringer o säger att Skorpan är skum, stel o hallt i båda bak. 

Jag åker dit o konstaterar det samma, han är stel o lite hallt i höger bak.

Veterinär kommer upp, hittar inget men sätter han på Metacam i 2 veckor. 

Han blir bättre för att efter 1.5 vecka bli kraftigt sämre. Höger bakknä svullnar upp till gigantisk storlek.

Tid bokas i panik till Ramkvilla för röntgen o koll.

Kommer dit, får hjälp men inget speciellt hittas. Ev en skada på minisken, ev är det inre ledbandet av. Men svårt att se då han är så svullen. 

Får valet att antingen åka till Helsingborg eller åka hem, vila o se vad som händer. Håkan rekommenderar det sista så det bestämmer vi oss för. 

Sen börjar berg-o-dalbanan. 

Skorpan blir typ helt symptomfri hemma med vila för att rätt som det är svullna upp igen o kan knappt gå. O så där håller det på.. 4 dagar bra, 3 dagar skitdålig. 

Vi bestämmer oss för nytt ultraljud när han inte är svullen för att kunna se om det syns mer, om vi kan få reda på vad det är.

Får kontakt med underbara Lena Söderberg från Öland, gud vad jag älskar den veterinären. 

Vi kommer till henne, hon konstaterar att ledbandet är typ av o att han kommer aldrig hålla till tävling. Men kan läka ihop med lååååång vila. 

Jag bestämmer mig för att ta hem honom då jag vill ha stenkoll på vad som händer. Detta är torsdagen innan midsommarafton, fatta hur länge vi redan kämpat med häststackaren.

Han kommer hem o just nu går han ganska så bra o är inte så svullen. 

Men efter typ 4 dagar så är allt skit igen. Han är jättesvullen, dynghallt o jättedålig. Han står i sin lilla sjukhage o jag mår så dåligt. Sen blir han bättre, o bättre o bättre.. Det finns hopp.

Till en dag när det bara säger pang. Han blir jättesvullen o hallt igen. 

Jag får typ slå in honom från sjukhagen för han vill verkligen inte gå. 

Jag gråter, ringer pappa, säger att jag bestämt mig. 

Det går inte längre, det är inte skysst mot Skorpan eller mot mig själv. Det räcker nu.

Jag ringer Lena dagen där på som hela tiden sagt att bara ring om det inte går så skriver jag pappren så vi avslutat detta.

Så jag får tag på henne, förklarar läget.. hon förstår mig men bubblar på att hon inte tror det är hans knä. Det är något annat.. vi måste ta blodprov, se vad som händer i kroppen på honom. 

Så sagt o gjort så börjar den cirkusen. 

Kerstin Hagström kommer upp, tar blodprov o skickar iväg. 

Svaret kommer dagen där på.. Kerstin ringer mig.

-Hej Annica.

-Hej 

-Jag har fått svar, det korta infektionsprovet får inte gå över 5 och det långa får inte gå över 4.2..

-Ok

-Skorpans korta är på 739, jag fattar inte att han ens står upp.. Det långa är på 4.5 oxå det där högt. 

Jag håller på att fara ihop, vad faan är det som händer med min häst.

Jag får tag på Lena som oxå hon får en chock, samtidigt som hon säger att hon visste att det är något annat. Hon skickar mig till Helsingborg då jag måste åka dit, se vad faan som pågår. 

Så vi får tid typ en vecka senare, 12 augusti.

Kommer dit o massa undersökningar görs o prover tas. 

Men de hittar inget, absolut inget som kan tyda på detta. 

O hör o häpna, hans minisk är skadat men borde inte påverka o ledbandet hittat de inte  skada på alls. Skumt..

Men de ber om att få behålla honom  o fortsätta söka efter varför han är så dålig.

Absolut säger jag, detta är hans sista chans. 

Vi åker hem med tom transport, dålig känsla i magen. 

De ringer sent dagen efter.. Börjar med att säga att han är dålig, tarmomvridning påbörjad, hittades under en undersökning men som tur är hittad i tidigt skede så de ska nog kunna stoppa förloppet. 

Sen har de hittar felet på honom, de är glada för det.

Han hade en STOR ärrbildning efter kastreringen som vuxit sig fast i nerver o muskler på insidan av låret. 

Op ska göras så får vi se vad som händer. 

Han får stå kvar i Helsingborg i väntan på Op, då de vill ta honom direkt när tid finnes. Har jag otur kan det ta en vecka, vilket kommer kosta skjortan men vad faan. Nu har vi hittat vad det är, nu måste han få hjälp. 

Detta är på torsdagen o han opererades onsdagen 19 augusti. O det blir en lyckad op, kirurgen är nöjd o är heeelt övertygad om att detta är vad som orsakat hans problem. 

På fredagen den 21 augusti får jag hämta hem honom o förstår ni chocken när man hämtar honom o han går helt obehindrat. Från dynghallt till att gå helt normalt. 

Men fuck vad han tappat muskler.

Får med ett papper med efterråd o får chock nr 2.

10 dagar i box sen ut i hagen, börja rida efter 1 månad. 

Hage med kompisar? Ridas? 

Detta är hästen jag dömt ut, bestämt mig för att han ska få somna in o nu ska han efter 4 månader äntligen få gå ut i hagen med kompisar o jag ska få rida honom. Något jag aldrig trodde skulle ske igen.

Tack God Gud för Lena o hennes blodprov, att hon inte slutade fundera på oss, att hon tänkte utanför boxen. 

I dag är Skorpan som vilken häst som o jag håller på o rida igång honom. Jag tar det sjukt lugnt men är så galet tacksam. 

Visst han har en skada på sitt bakknä o jag vet inte vad han håller till. Men jag är helt övertygad om att det jag kommer ha honom till håller han för. O nu får ha  stanna hemma, jag kommer aldrig släppa iväg honom igen.

 

Oj, massor att skriva om.. 

Men måste fixa lite här hemma.. så håller på annan info till senare..  

Ha det bäst där ute o njut av denna första advent 2020.