Snyft.....

I dag har det hänt som jag verkligen hoppades på jag skulle slippa uppleva. En av mina missar blev påkörd av en bil och omkom, som tur var så dog han direkt.
Gubben som körde på honom ska ändå ha ett stort Tack som letade rätt på mig och berättade och visade vart han låg.
Men fy vad jag saknar min fina underbara Sambesi.
Vem ska nu jaga mina fötter under täcket, vem ska nu skrika rakt ut bara för o få min uppmärksamhet, han har ju varit så speciell ändå sen han föddes.
Det känns tomt här hemma och det är sjukt jobbigt men tyvärr är det ju sådant som händer.
Fast jag tror gubben körde för fort då jag tycker att det vore omöjligt att köra ihjäl en katt mitt i samhället. Men är olyckan framme så är den....
Men fy fan vad ont det gör och jag blir ju sååååå ledsen.
Bessibus du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma dig...