Sam's Little Jack

I dag sitter jag med ett litet leende på mina läppar som klistrades fast under gårdages ridtur.

Jag tror att jag fick en once-in-a-lifetime kännsla och jag njuter av den än.

Satt i paddocken och red Fronta i regn vilken han bara hatar men det gick ganska så bra ändå men det gör honom alltid lite mer på hugget/pigg ja nästan aggresiv i steget.

Jag kan inte säga att han är så samarbetsvillig då han i stort sett bara vill gå med rumpan mot vinden och regnet. Men hur som så gick han ganska så bra i alla fall och jag red i dressyrsadlen som jag köpt från Lena Delér och det gör att man hamnar i en helt annan possition vilket är såååååå skönt, så jag vet inte om det kan ha påverkat honom oxå..

Hur som och till mitt leende..

Jag sitter och jobbar honom och är i stort sett färdig för dagen men så har jag ett tix varje pass och det är att han ska ta ett par galoppfattningar från skritt i båda varven, dels för att det är något vi övat på en längre tid och dels för att det är ett bra sätt att stärka hästen.

Hur som så är ju min lilla kille väl uppvärmd och tänder då oxå till lite extra vid denna övning då han verkar tycka att det är lite kul.

Konstigt nog går han alltid bättre i dessa galopper än om jag fattar från trav..

Hur som så fick jag honom till det som alla dressyrmuppar strävar och längtar efter..

Jag fick honom helt på bakbenen, där det känns som om man rider i en uppförsbacke även att man sitter på ett helt rakt underlag. Det känns nästan som om de är uppe i luften och cyklar med frambenen och det är en så djäkla härlig känsla och jag kan lova att det är första gången detta händer mig och troligen den sista oxå...

Så nu sitter jag här och bara njuuuuuuter av att det gick så djäkla bra i går och att det var så roligt och TÄNK OM det är så att min lilla dressyrstammade kille har mer i sig än vad jag tror.....

Skiter i vilket jag älskar honom ändå...

Precis som jag älskar Arten precis lika mkt nu som för en timme sen...

Hahahaha, den hänger ni inte med på..

Det är så att mitt godståg till häst var försäkrad i 40 000:- i livförsäkring, men jag kände att han kanske inte riktigt är värd det längre och nu är det ju så att jag kommer inte köpa mig någon ny kuse om det skulle hända honom något för det har jag ju redan gjort med Yakari. Så varför ska jag betala en massa pengar varje år för något som jag igentligen inte bryr mig om.

Visst skulle det vara gött och få en massa pengar på kontot om det skulle hända honom något men det gör ju inte så jag får tillbaka honom och eftersom jag inte är i något behov av att kunna köpa ny häst så känner jag som så att det är onödigt och lägga alla dessa pengar varje år. Jag älskar ju min stora luns lika mkt i alla fall.

Visst skulle det vara så att jag skulle sälja honom så då hade det ju varit en smart sak att ha kvar han i 40 000 för då är det ju lättare att sälja honom till ett högre pris men jag kommer ju ALDRIG att sälja min luns så då spelar det ju heller ingen roll.

Så nu om man ska gå efter försäkringen vad min häst är värd så är det bara 10 000:-... Men om någon skulle tvinga mig att sälja honom så skulle priset vara sjuuuuuukt mkt högre för det finns inte i min värld att inte ha honom kvar.

Bättre att lägga dessa pengar på Fronta och Yakari..... Framför allt den sista som kommer stiga i rasande tempo de första åren...

Åh, i morgon ska jag åka och hälsa på honom och Lena... Det ska bli så rooooligt...

Vi ska fixa registreringen/pass på honom och på hans lilla kompis... Undra tro om Lena döpt honom än (kompisen)...

Får se vad hon säger om honom, om jag ska ta med honom hem i höst eller om hon lyckats sälja honom..

 

Nu ska jag surra lite här på jobbet och njuuuuta av att det bara är några timmar kvar och sen är jag leeeedig i 7 dagar.... Wiiiiii...

 

Men ni får väl ha det så gött där ute...

See ya!!!